My life as Jossan

Jag säger då det! Det blev en ganska händelsefull dag det här också. När pappa kom från jobbet åkte vi upp till sjukhuset. Farfar har varit dålig men börjar nu bli bättre. Det var skönt att se att han var mycket piggare än igår! Han blir kvar ett tag till så får vi hoppas att han snart mår helt bra igen.

När vi var på väg och skulle svänga upp på vår gata på vägen hem såg vi en man som cyklade mitt i vägbanan och också svängde in på vår gata. Det var vingligt värre och plötsligt åkte han emot trottoarkanten och flög all världens väg rätt in i en busskur. Vi bor bara några hus bort så vi parkerade och gick tillbaka för att se hur det gick för honom. En kvinna som var ute med sina hundar hade också stannat. Han hade skrapsår i ansiktet, blödde och var full som en kastrull. Jag ringde polisen som lovade skicka en patrull och bad oss försöka hålla kvar mannen tills de hunnit dit. Han var trevlig och verkade så tacksam att vi hjälpte till. Jag tyckte bara så synd om honom. Det är ju ingen som väljer ett sånt liv. Polisen kom och dom kände igen mannen och tog hand om honom. Hoppas att det gick bra för honom!

Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra! Våga stå upp och hjälpa till!