My life as Jossan

Basgruppsmöte klockan tio idag och vi pratade barn och deras förmåga att köpa saker. Eller ja... Snarare kanske barns förmåga att faktiskt få behålla sånt som dom köpt fast dom egentligen inte får. Joel hade med sig en stor korg med lite choklad och annat som vår lärare Johanna skulle få eftersom dagens seminarium var det sista på familjerätten. Tolv skulle vi börja och alla var samlade utom en, Johanna. Normalt börjar våra lektioner på tisdagar klockan ett så vi insåg ganska fort att Johanna gått på lunch och missat ändringen. Vi ringde runt lite och engagerade vår amanuens Sabina men fick inte tag på henne. Efter lite Hänga gubbe bestämde vi oss för att köra själva så jag och Anders tog rollen som lärare och började gå igenom frågorna. Sabina kom in och hjälpte till så gott hon kunde också och till slut kom också Johanna nästan en timme sen. Hon skämdes som en hund och bad 1000 gånger om ursäkt. Hon hade dessutom glömt telefonen på sitt rum när hon åt lunch så hon hade inte hört Sabinas 14 samtal. Ännu mer skuldkänslor fick hon sen när vi gav henne korgen med choklad (visade sig att choklad är en av hennes laster i livet) och för första gången visste hon inte riktigt vad hon skulle säga. Vi körde igenom resten av seminariet och allt var frid och fröjd.

Direkt efter seminariet mötte jag upp Björn och vi trampade till Familjens jurist för ett besök där. Vi var kanske 20 st och dom informerade om hur dom jobbar och så. Vi fick ställa frågor och så fick vi fika. Det kändes verkligen som något för mig. Ett roligt och varierat jobb med människor! Dessutom verkar dom ovanligt normala för att vara jurister och det är ju alltid trevligt. Nu blir det lite mat och så!